<![CDATA[Anna Krång - Blogg]]>Thu, 24 Dec 2015 01:25:34 -0800Weebly<![CDATA[Sommarens vikingabyggen]]>Mon, 22 Sep 2014 20:54:30 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/sommarens-vikingabyggenJag och min sambo Fredrik håller på med vikingareenactment. Vi är med i vikingaföreningen Fafner som driver Årsjögård, en vikingagård i Årsunda utanför Sandviken. När vi är på gården bor vi i långhuset, men vi brukar också fara ut på en del historiska marknader och då behövde vi ett tält att bo i. Vi valde att bygga ett vikingatält i A-ramsmodell.
Fredrik med den färdiga tältramen.
Själva ramen gick ganska fort att bygga. Vi hade planerat och diskuterat tältbygget ganska länge innan vi började, så när vi satte igång visste vi precis vad vi skulle göra.
Det som tog lång tid var att sy tältduken. Vi köpte 20 meter vadmal som vi hittade på rea.
Vi sydde tältet på maskin, att sy för hand skulle ta alldeles för lång tid. Däremot sydde vi på alla skinnförstärkningar till repen för hand.
Det var ganska bökigt att sy på den stora tältduken, hela köksbordet behövdes. På bilden intill syr Fredrik på skinnförstärkningar i ena änden samtidigt som jag fållar i andra änden. Dessutom var det värmebölja när vi sydde, det var hemskt varmt att ha ett stort vadmalsbylte i knät då!
Picture
Här är det färdiga tältet. Eller ja, vi tänkte dekorera ramen också. Men det blir ett senare projekt, nu har vi i alla fall ett fungerande tält.
Vi var lite nervösa över att det inte skulle vara vattentätt eftersom vadmalen var tunnare än vi trodde att den skulle vara. Men när vi var på Medeltidsveckan i Visby kom det ett riktigt störtregn, och det gick hur bra som helst. Vattnet rann i duken, så om man kom åt duken rann det in. Men så länge man inte rörde duken så kom det inte in något regn.

Några dagar innan vi skulle till Visby fick vi veta att det var mycket tvestjärtar där och då är det trevligt med en säng att sova i. Så då panikbyggde vi en säng också...
Vi valde att bygga samma modell som sängen i Gokstadskeppet. Här håller Fredrik på att stämma ur hålen i ett av sängbenen. (Sängbenen ska formas som originalet vid senare tillfälle, nu fokuserade vi på att hinna få till en fungerande säng.)
Man tager vad man haver. Har man inte en ordentlig hyvelbänk får härbret duga. Här sågar jag tappar på ena långsidan.
Sängen hann precis bli klar till Visby och på vägen dit stannade vi och köpte en ribbotten på Ikea. På originalsängen är det fasta ribbor med ganska långt mellanrum, men vi valde den här lösningen dels på grund av tidsbrist och dels på grund av bekvämlighet. Vi fick dock lite problem med ribbottnen. När vi sov gled ribborna iväg och hamnade snett och trillade ur. Det löste vi genom att köpa en list som vi kapade upp i småbitar som vi satte mellan alla ribborna så att de inte kunde glida. Men nästa natt åkte några ribbor ur igen. Det var för att långsidorna trycktes utåt av tyngden. Det löste vi genom att sätta ett rep runt långsidorna som vi spände ordentligt.
Här är tältet uppfällt och sängen står bäddad inuti. Vi har ett bolster som vi brukar fylla med halm och det är riktigt skönt att sova på det. Vi bäddar med en lång bit ylletyg, fällar och filtar.
Så nu har vi ett mysigt vikingatält med säng. Vi planerar även att utöka bohaget med stolar och bord så småningom.
]]>
<![CDATA[Sommarutställning]]>Thu, 05 Jun 2014 18:01:17 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/sommarutstallningNu var det länge sen jag skrev här igen! Och mycket har det hänt sen sist. Numera jobbar jag deltid som textilslöjdslärare på en skola i Mora. Samtidigt pluggar jag på halvtid till textilslöjdslärare vid Umeå universitet på distans. Jag har gått med i vikingaföreningen Fafner som har en vikingagård i Årsunda och blivit med i styrelsen för Mora hemslöjdens vänner. Jag sitter numera också med i styrelsen för Våmhus hembygdsförening och Hårkullornas förening hårnätet. Jag har med andra ord fullt upp och därför har jag inte hunnit skriva. Jag har knappt hunnit slöjda heller, förutom de slöjduppgifter vi får i Umeå förstås.

I våras fick jag en förfrågan om jag ville vara med på Elfdalens Hembygdsförenings sommarutställning på Rots skans i Älvdalen. Jag blev jätteglad och i tisdags var jag dit och lämnade mina alster. Jag ställer ut tillsammans med en träsnidare och en konstnär och det är en väldigt trevlig blandning. Vernissagen är imorgon (6/6) på Rots skans 14-17. Välkomna!
]]>
<![CDATA[Höst]]>Mon, 30 Sep 2013 20:02:43 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/hst
Vid den här tiden för två år sen gick jag sömnad på Sätergläntan. Vår första uppgift i den moderna sömnaden var att sy en kjol. Jag inspirerades av hösten och en norsk designer som heter Lise Skjåk Bræk som gör festkläder inspirerade av norska folkdräkter.
Jag hade jättesvårt att hitta tyger till kjolen. Jag ville ha tyger med naturmönster, men inte stormönstrat som var på modet. Jag letade i flera tygaffärer och kom tillslut till en som sålde quilttyger, perfekt!
Linningen är av ett stadigare tyg som jag stadgat upp med vlieseline. Stängningen är knappar med kjedjor mellan. Axelbanden är breda satinband med ett bomullstyg på baksidan. Jag har även sytt fast smala satinband mellan de olika tygerna i kjoldelen.
]]>
<![CDATA[Utställning]]>Mon, 08 Jul 2013 10:38:25 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/utstllningNu var det länge sen jag skrev här! Det har hänt en del sen sist. Jag har slutat på Sätergläntan och flyttat till Våmhus, fått stipendium för svarvning, gått med i hembygdsföreningen osv.

Just nu sitter jag och vaktar en utställning som jag och Fredrik har den här veckan (v.28) i Betel i Våmhus. Den får man gärna komma och titta på, det är öppet dagligen 11-16. Vi ställer ut trä, textil och smide. Välkomna!
Picture
Gjort för att hålla - nytt hantverk på gammalt vis. Utställning av Anna Krång och Fredrik Lovéus
]]>
<![CDATA[En grovrynkad kjol]]>Thu, 25 Apr 2013 11:59:57 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/en-grovrynkad-kjolNu är det bara en vecka kvar av årets projektarbete. Men innan jag visar det tänkte jag berätta om ytterligare ett jag gjort förut, när jag gick väv på Sätergläntan.
Dräktintresserad som jag är valde jag att göra en dräktkjol från Mora. Dagens dräktkjolar är maskinvävda och maskinplisserade eller maskinstickade, men på 1700- och 1800-talen hade man handvävda och handrynkade kjolar. En sån ville jag göra!
Jag började med att åka till Zornmuseet i Mora för att titta på kjolarna i deras samlingar. De hade åtta stycken som jag mätte upp och gjorde vävanalys på. Utifrån mina resultat från analyserna valde jag mitt material. Alla garner var handspunna, men jag hade inte tid att spinna så jag blandade två olika kvaliteter i linvarpen för att få rätt känsla. Ullgarnet är norskt spelsau, ganska likt våra svenska lantraser, natursvart som jag färgade med blå bresilja för att få ännu svartare. Det har jag nämligen läst i boken Moradräkten av Elsa Mattson-Djos att de gjorde förr.
Tyget vävde jag förstås också i en gammal vävstol, vilken gjorde att det blev väldigt likt originalen. Jag vävde kjolen i våder, fyra stycken, som jag sen sydde ihop till ett stort stycke och fållade nederkanten på innan jag kunde börja rynka.
Picture
Jag vävde  också några provbitar som jag testade olika rynkningsmetoder på. Rynkorna fixerades med hett vatten som jag hällde över provbitarna. Sen testade jag hållbarheten på rynkorna genom att blöta provbitarna i kallvatten och ställa en tyngd på dem. Jag valde den metod som gav hållbarast resultat och var mest lik originalen.

Sen var det dags att rynka kjoltyget. Det tog ganska lång tid och så var det svårt att få det jämnt eftersom det var ett så stort stycke som skulle rynkas. Framvåden rynkade jag bara lite i varje sida. Den ligger ju under magden (förklädet) och syns därför inte.


Picture
Rynkning av kjoltyget gjorde jag med avigsidan uppåt för att ha koll på vart sidsömmarna hamnade. Här syns också fållen som är vävd randig i ull och lin.

Picture
Sprundet på framstycket och rynkorna i bak.
Jag rynkade på ett rynkbräde, en stor skiva med en list att rynka mot. Förr i tiden kunde man använda ett bord eller en dörr att rynka på. Det tog två dagar för en proffessionell rynkerska att rynka en kjol och för det fick hon en krona (1860).

När rynkorna fixerats och tyget torkat var det dags att sy ihop kjolen. Jag sydde den för hand med lintråd. Till linningen kan man ha samma tyg som kjolen eller svart kläde, jag använde kläde.

När man började rynka morakjolarna på 1700-talet var de grovrynkade. Sen blev de finare och finare med tiden. De kjolar jag tittat på, som antagligen är från andra hälften av 1800-talet, hade bara några mm djupa rynkor. Rynkorna på min kjol är ungefär en cm djupa vilket gör att den nog mer är en tidig 1800-tals kjol.


Picture
Här är det färdiga resultatet:

Jag sydde ihop kjolen med en rekonstruktion av en bod (livstycke) som jag hittat hemma hos min farbror, i samma härbre som jag hittade västen jag skrev om i förra inlägget. Boden är en vardagsbod. Egentligen skulle det ha varit en röd högtidsbod till den här kjolen, men jag hade ingen sån att rekonstruera och på den gröna fanns rester efter en sån här kjol kvar. Antagligen har man sytt på en gammal och sliten kjol som inte var tillräckligt fin för högtidsbruk längre på den gröna boden. Men den får jag skriva mer om en annan gång.

]]>
<![CDATA[Projektarbetstider]]>Sat, 06 Apr 2013 10:56:16 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/projektarbetstiderNu är vi i full gång med projektarbetena här på Sätergläntan. Mitt projektarbete går ut på att laga gamla allmogeföremål, men det ska jag berätta mer om sen när jag har kommit längre med det. Nu tänkte jag istället berätta om förra årets projektarbete. Då gick jag sömnad på Sätergläntan.
Picture
På sömnad gör man en uppmätning på ett gammalt handsytt plagg och gör en rekonstruktion av det, sen gör man ett modernt plagg inspirerat av det gamla.
Mitt originalplagg är resterna av en gammal dräktväst från Våmhus-Mora. Jag hittade den instoppad som tätning i ett hål i ett härbre på min farbrors gård.
Nästan allt yttertyg är bortklippt, antagligen för återanvändning, och det som är kvar är lappat. Det mesta av fodret är kvar, vilket gör att man kan se väldigt mycket av hur den sett ut. Alla sömmar finns också kvar, till och med ryggsömmen trots att allt fodertyg i ryggen är borta (ryggsömmen är det som ser ut som en snörstump på bilden)! Det innebär att jag hade allt som behövs för att kunna göra en rekonstruktion av den.

Picture
Rekonstruktionen framifrån
Picture
Rekonstrukrionen och inspirationen bakifrån. Foto: Sara Kånåhols
Rekonstruktionen är sydd av handvävda tyger; yttertyget är ett vadmal som jag vävt, stampat och färgat själv och linnefodret vävde Adam åt mej. Det finns också rester av en innerficka av tryckt bomullstyg på originalet (har tyvärr ingen bild på det), och till min väst ville jag förstås ha ett tyg som var så likt som möjligt. Jag hittade ett som var bra på den här fantastiska sidan.
När jag skulle klippa ut delarna till västen hade jag ju begränsat med tyg eftersom det var handvävt. Därför lät jag mina tygskarvar bli där de hamnade i min tillklippning istället för att kopiera originalets skarvningar. Jag tycker det är mycket roligare och blir mer personligt att göra så än att kopiera rakt av.
En sak som också är väldigt intressant med den här västen är att originalet inte har några fickor i sidorna, vilket dräkvästarna från den här trakten har. Det kan bero på att det är en väldigt gammal väst, kanske från slutet av 1700-talet, och att man då inte hade börjat ha fickor på västarna.

Picture
Inspirationsplagget framifrån. Foto: Cecilia Lång
Inspirationsplagget är en kappa av vadmal med linnefoder och tryckt bomullstyg i fickorna. Jag har plockat sömmarna i ryggen, omlottknäppningen och materialen från västen. Vadmalen är antracitgrå och är köpt från Harry Hedgrens, linnefodret är köpt i Sätergläntans butik.

Det var ett väldigt roligt och givande projektarbete som jag lärde mej mycket av. Det blev också många intressanta diskutioner om folkdräkter och hur man kan tänka när man gör en rekonstruktion. Jag är också väldigt nöjd med resultatet.

]]>
<![CDATA[Knivar]]>Tue, 19 Mar 2013 21:21:34 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/knivarPicture
För några veckor sedan hade vi knivskaftning med Ramon Persson på skolan. Vi skulle göra en brukskniv med enkelt skaft och sy en knivslida till.
Fredrik hade smitt några knivblad som jag fick skafta. Jag skaftade bl.a. en täljkniv åt honom. I skaftet är det björkmasur och på slidan är det ett vikingainspirerat mönster och så står det Fredrik med dalrunor.

Picture
Jag gjorde en brukskniv till mej med almrot i skaftet och mönstrad knivslida.
Jag tycker det är jätteroligt med läderplastik och punsning. Här har jag lånat Jockes utrustning för att göra mönstren, men jag planerar att köpa egna verktyg så att jag kan göra mer.

Picture
Jag gjorde också en täljkniv till mej själv. Skaftet är av sälgmasur som jag målat i en laserande svart färg. Det är karvsnitt i änden av skaftet och med dalrunor står det skrivet "Ana jorde kniven" (med dalrunor skriver man som det låter och har inte dubbelbokstäver). Knivslidan har karvsnittsinspirerade mönster.
Det var en rolig och lärorik vecka, jag kommer definitivt göra fler knivar!

]]>
<![CDATA[Larkrise-sjalen]]>Mon, 04 Mar 2013 22:18:05 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/larkrise-sjalenI somras och höstas tittade jag på serien From Larkrise to Candleford. I säsong 3 och 4 har en av karaktärerna, Emma Timmins, på sej en stor virkad sjal i brunt, grått och ljusblått. Jag blev sugen på att göra en likadan och pausade för att titta närmare på den, då såg jag att det var en enda stor mormorsruta som var vikt på mitten.
Jag började fundera på vad jag skulle använda för garn och kom på att jag hade en massa växtfärgade garner som jag inte visste vad jag skulle göra av. Så jag bestämde mig för att bara använda växtfärgade garnen som var färgade på grått garn och naturgrått.
Jag ville att sjalen skulle gå att lägga i kors över bröstet och knyta bakom ryggen, därför behövde den vara riktigt stor. Det garn jag hade räckte inte så jag fick färga mer. Det slutade med att sjalen blev ca 6½ meter i omkrets och väger 8½hg.
När man gör mormorsrutor virkar man tre stolpar, en luftmaska hela tiden. Men jag gjorde fel och virkade tre luftmaskor istället. Det gjorde att sjalen växte ut mot hörnen och den blev inte kvadratisk, men det innebär också att den ligger jättebra runt halsen eftersom den är v-formad när den är vikt.
Eftersom den är så stor kan man också använda den som filt. Det har varit väldigt mysigt att virka på den för man kunde använda den som filt samtidigt om man frös.
Jag är mycket nöjd med min sjal, den är väldigt mysig och varm.
]]>
<![CDATA[Sländor och spinnrocksspolar]]>Mon, 25 Feb 2013 21:40:03 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/slndor-och-spinnrocksspolarI Höstas fick jag och Fredrik en fin blå spinnrock av Fredriks farmor. Den kommer från Fredriks farfars barndomshem i Edsele i Ångermanland. Vi blev förstås väldigt glada.
Till spinnrocken fanns det två spinnvingar, en för lin och en för ull, men bara två spolar till den mindre och en till den större. (Man vill ha minst tre spolar när man spinner på spinnrock för att kunna tvinna garnet från två spolar till den tredje.) Men eftersom jag tycker väldigt mycket om att svarva så tänkte jag att jag kunde svarva de spolar som fattades.
Jag började med att svarva linspolen. Den är svarvad i ett stycke, de större kommer jag göra av tre stycken som jag sätter ihop. Jag hade en gammal spole och gjorde efter för att få samma mått, men det var klurigt att få till det och de blev inte helt lika. Men huvudsaken är ju att den fungerar, och det gjorde den.
Nu ska jag bara svarva ullspolarna också och måla dem så de passar med spinnrocken. Sen måste jag göra ett spolställ och ett linfäste också, sen är spinnrocken komplett!
Picture
Före jul började jag också svarva ett par sländor och nu i helgen fick jag äntligen tid att göra klart dem. Jag och Linda provspann dem och de är faktiskt väldigt bra. De har bra tyngd och snurrar länge.
De här sländorna ser jag som prototyper och eftersom de blev så bra ska jag definitivt göra fler. Både över- och undertyngda och göra lite mer former och dekor.
Svarvning är en av mina favorittekniker i trä. Det är lätt att få vackra former och hyfsat fort går det. Det är definitivt en teknik som jag vill jobba mer med så att jag får upp farten och blir riktigt duktig.


]]>
<![CDATA[Uppstart]]>Sat, 23 Feb 2013 14:51:57 GMThttp://kranganna.weebly.com/blogg/uppstartJag har länge känt att jag borde starta en blogg, och de senaste dagarna har peppen varit extra stor så nu blev det äntligen av. Det råkade visst bli en hemsida också när jag ändå var igång, inte helt färdig än men det kommer.
Jag blir så inspirerad av andras hantverksbloggar och får lust att dela med mej av det jag gör för att inspirera andra. Så här är nu min hantverksblogg! Här kommer jag att dela med mej av mina projekt och emellanåt slänga in lite dräkt- och historienörderi.
]]>