Dräktintresserad som jag är valde jag att göra en dräktkjol från Mora. Dagens dräktkjolar är maskinvävda och maskinplisserade eller maskinstickade, men på 1700- och 1800-talen hade man handvävda och handrynkade kjolar. En sån ville jag göra!
Tyget vävde jag förstås också i en gammal vävstol, vilken gjorde att det blev väldigt likt originalen. Jag vävde kjolen i våder, fyra stycken, som jag sen sydde ihop till ett stort stycke och fållade nederkanten på innan jag kunde börja rynka.
Sen var det dags att rynka kjoltyget. Det tog ganska lång tid och så var det svårt att få det jämnt eftersom det var ett så stort stycke som skulle rynkas. Framvåden rynkade jag bara lite i varje sida. Den ligger ju under magden (förklädet) och syns därför inte.
När rynkorna fixerats och tyget torkat var det dags att sy ihop kjolen. Jag sydde den för hand med lintråd. Till linningen kan man ha samma tyg som kjolen eller svart kläde, jag använde kläde.
När man började rynka morakjolarna på 1700-talet var de grovrynkade. Sen blev de finare och finare med tiden. De kjolar jag tittat på, som antagligen är från andra hälften av 1800-talet, hade bara några mm djupa rynkor. Rynkorna på min kjol är ungefär en cm djupa vilket gör att den nog mer är en tidig 1800-tals kjol.
Jag sydde ihop kjolen med en rekonstruktion av en bod (livstycke) som jag hittat hemma hos min farbror, i samma härbre som jag hittade västen jag skrev om i förra inlägget. Boden är en vardagsbod. Egentligen skulle det ha varit en röd högtidsbod till den här kjolen, men jag hade ingen sån att rekonstruera och på den gröna fanns rester efter en sån här kjol kvar. Antagligen har man sytt på en gammal och sliten kjol som inte var tillräckligt fin för högtidsbruk längre på den gröna boden. Men den får jag skriva mer om en annan gång.